Little Italy

Standard

20131230-070146.jpg

Min sista kväll och jag hade siktet på pasta. Eftersom jag praktiskt taget bor i Little Italy så borde det inte vara några konstigheter. Men de ”genuina” italienska restaurangerna på Mulberry street är inte så himla lockande faktiskt. De känns snarare som en turistfälla och kvarleva från decennier sedan.

Också en turistfälla, men en mer uppdaterad och modern sådan är Italian food center. Modern och väldigt trevlig italiensk restaurang.

Jag åt i baren, ibland känns det bättre än att sitta själv vid ett bord. Man skulle kunna säga att det finns fördelar och nackdelar med det. Nackdelen är att du är i bartenderns ägo och du är tvungen att småprata dig igenom middagen vare sig du vill eller inte. Fördelen är att när notan kommer så reflekterar den oftast inte vad du ätit och druckit. Alltså, var trevlig mot bartendern och halva notan är borta. (Det kan vara så att det här bara gäller när man är ensam tjej vid baren.)

Burger Joint

Standard

Det mest omtalade Burger Joint ligger inne i lobbyn på hotellet Le Parker Meridien i Midtown. Bakom röda tunga skynken ligger ett litet hamburgerhak som ska sälja gudomliga hamburgare. Jag var där häromdagen, men i kön som ringlade sig utanför skynkena stod minst hundra personer. Jag sa ”Hell no!” högt till mig själv och gick därifrån.

Tur då att de också har ett location till. Nämligen i The Village, på west 8th street. Här var det inte en människa framför mig i kön och jag fick ett helt bås för mig själv.

joint1

joint2

joint3

Och ja, hamburgaren var verkligen god. Men. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag är så trött på burgare nu. Har nog ätit en om dagen den senaste veckan. Är lite besviken att jag inte hann med Shake Shack, men bara tanken på en hamburgare idag får det att vända sig i magen på mig. Så kan det gå.

Vårt dagliga bröd

Standard

Jag vet inte hur många gånger jag bloggat om Le Pain Quotidien egentligen, men jag tröttnar aldrig på att käka frukost där när jag är här. Eller i London, Barcelona eller Bryssel. Finns det i någon stad jag besöker så vill jag äta där.

20131230-063910.jpg

Bröd som bakas i bageri bakom glas som man kan titta på när man äter.

20131230-063926.jpgVarm choklad.

20131230-063941.jpg

Sol i hjärta sol i sinne

Standard

20131228-232203.jpg

Jomenvisst förstår ni, idag tittade temperaturen upp på 14 grader. Solen sken och fåglarna kvittrade.

20131228-232225.jpg

Och jag muttrade över att jag höll på att svettas ihjäl i min vinterjacka så fort jag gick in i en affär. Är för övrigt klar med shoppandet nu, ger upp helt enkelt. Det har varit en synnerligen dålig shoppingresa det här.

20131228-232244.jpg

Med maten i den här stan sviker sällan. Tänk om man kunde få se fram emot alla dagens måltider hemma som jag gör här. Idag blev det tacos och majs från La Esquina som åts i parken mitt emot.

20131228-232258.jpgOch så en liten dessert såklart. Från Melissas, som nu fått en större butik på Broadway utöver sin lilla lucka i väggen på Spring street.

Levain

Standard

20131228-225853.jpgJag hade vid flera tillfällen läst om det här bageriet och deras kakor som tydligen skulle vara av en annan värld. Jag tog mig hela vägen upp till 74:e gatan (via 125:e, lär mig aldrig att kolla om tåget är local eller express innan jag går på) för att se vad the fuzz was about.

Att det ringlade en kö utanför bageriet förvånade mig lite, men jag borde ha lärt mig vid det här laget att allt som du läst ska vara bra innebär kö för att få testa.

20131228-225904.jpg

Så, efter lång resa och kö så slog jag till på två kakor. En chocholate chip walnut och en oatmeal raisin. Påsen jag fick i handen vägde väl cirka ett kilo. Det här är inga spröda små rackare förstår ni. De är varma från ugnen när man får dem och de är tjocka, mjuka, saftiga och tunga. Ett litet hörn av varje och jag var mätt i timmar. Gott smakade de också såklart, men jag är rätt säker på att jag skulle kunna baka godare hemma.

Knök och panik

Bild

20131228-225604.jpg

Var uppe på Upper West side idag och hamnade i någon form av event när jag kom ner till midtown. Herregud, ibland får jag krupp på den här stan och alla människor i den. Men men, rör man sig runt Time Square så får man väl skylla sig själv.

Jag hoppande ner i en tunnelbana, vilken som helst som tog mig downtown fortast möjligt.

Livet på en hummermacka

Standard

lukes1

Nej, det har väl inte varit en upptäcktsfärd precis, den här resan. Jag har trampat runt i mina egna fotspår och det är väl gott så. Men idag testade jag nåt för första gången, lobster roll. Luke’s Lobster är den mest kända och genuina i New York och finns på ett gäng ställen.

lukes3

Vill man vara krass är det hummer i ett korvbröd. Men ändå, hummer. Och vilket bröd sen! Och det är ingen jäkla skagenröra vi pratar om här, nej det är stora saftiga bitar av handskalad hummer som ligger på ett lager av majonäs och sedan har hela härligheten fått en släng av smält smör över sig. Himmelskt!

Såklart är det inte helt billigt, det är ju ändå hummer vi pratar om. För en sån här godbit får du punga ut en dryg hundralapp. Men sen är det ju inte nåt man sätter i sig varje dag heller.

lukes2

En extra surprise var blåbärsläsken som jag drack till. Förvånansvärt osliskigt och gott, så gott att jag funderade rätt långt på vad som skulle hända om man sodastreamade blåbärssoppa….

The Butcher’s daughter

Standard

På Kenmare i Nolita ligger The Butcher’s Daughter. En juice- och salladsbar som också serverar frukost och vanligt käk. Tänker du ”hipster” så tänker du rätt.

20131227-202525.jpg

20131227-202543.jpg

Visst, avokadomackan var god, men inte lika god som Gitanes som ligger ett stenkast bort. Jag drack te gjort på citron, färsk ingefära och honung. Gott, som det jag gör hemma typ. Dryg personal, pretentiöst och dyrt är slutbetyget från mig för den här frullen.